“Fan vad du är inspirerande. Så ung och så framgångsrik. Du måste vara så stolt, ditt liv måste kännas så härligt.”

Jag ville så gärna att det skulle vara sant så jag vågade inte känna efter. Men tillslut kunde jag inte låta bli längre, det gjorde för ont.

Det är svårt att vara snäll mot andra om du inte är snäll mot dig själv.

Det är svårt att vara glad för någon annans framgång om du hackar på dig själv konstant för att du inte åstadkommit mer.

Jag var på ledarskapsutbildning i min första roll som chef för några år sedan. Alla avdelningar hade samlats, jag var yngst som vanligt och väldigt spänd på dagen.

“Det spelar ingen roll hur mycket jag levererar, min chef tycker ändå inte om mig”

Nej, det är väl fullt rimligt, sa hon och skrattade lite åt mig.

“Välkommen tillbaka! Hur har din sommar varit?”

Det är vetenskapligt bevisat att regelbundna check-ins med chefer ökar resultaten OAVSETT vad samtalen handlar om. Det kan alltså handla om hur sommaren varit, padel, väder, TikTok eller vilken stans bästa pizzeria är.

Jag läste en rapport från Ownershift för ett tag sedan där det stod att bland det bästa jag som kvinna kan göra för jämställdheten är att äga mer. Äga mitt företag, äga min lägenhet och äga på börsen.

“Jag kanske inte kan ha något jobb”, sa jag uppgivet.

"För om det ska vara såhär att jobba så vill jag inte vara med. Manipulerande chefer, kassa företagskulturer, konstant stress, kaos och övertid.

Det kanske är mig det är fel på? Alla andra verkar ju klara av det utan problem."

“Jag är min egen största kritiker”

Jag har flertalet gånger fått rådet att inte dela idéer och drömmar som är sköra och betydande för mig med fel människor som inte stöttar mig.

Nej ni måste inte “satsa på employer branding”, satsa på att ta riktigt bra hand om era anställda istället.

Företag som är mer oroliga över sin PR än alla praktikanter och anställda som de bränt ut på löpande band provocerar mig.

“Vi känner oss omotiverade.”

Det var inte den första gången jag hörde det i mitt coachingrum och jag vet att det är långtifrån sista.

I slutet av 2021 satt jag i en team-coaching session med ett team som uttryckte just detta.

Jag älskar att prestera. Vi hade tidigare en destruktiv relation, prestation och jag, men nu har jag blivit kär i det igen, på ett sunt sätt.

”Min helg tar slut för fort”

Låt oss prata om ett perspektiv som är viktigt att ha i åtanke när vi pratar om återhämtning, speciellt nu när många ska sätta igång och jobba igen efter en långhelg.

Min fasad höll på att kväva mig. Från början var min tanke att jag skulle jobba med hur andra uppfattade mig på ett strategiskt sätt. Vara smart med mitt personliga varumärke. Sen spårade det ur.

Kaffekoppen med ett av våra värdeord stod på mitt skrivbord och hånade mig. Inte en dag i den här organisationen har jag känt att någon ens strävat efter vad som stod på koppen.

“Jag har ju lanserat företaget nu som jag drömt om så länge, varför är jag inte glad?”

Det är fel fråga, sa jag och tittade på henne.

“Den här rollen kommer formas helt efter dig”

Har du också blivit lovad guld och gröna skogar inför ett nytt jobb?

Sen går det några veckor, månader och det börjar skava rejält..

“Jag ser ju hur allt blir sämre, hur jag tar på mig för mycket på jobbet, känner mig överkörd, gör saker jag inte vill och tycker sämre om mig själv för jag känner mig så feg. Men jag vet inte, det känns så läskigt.”

Har du funderat på vad du vill få ut av din karriär?

Spontant när jag frågar det är det många som svarar att tjäna mer pengar, klättra på karriärstegen, få mer ansvar och kanske bli chef.

Få jag pratar med har reflekterat över hur det ska kännas.

“Wow vad härligt och inspirerande! Jag ska verkligen göra det där.. sen”

Jag inser idag att jag har gått majoriteten av mitt vuxna liv och ifrågasatt min inspiration istället för mina rädslor.

Jag föreläst en del på skolor senaste åren och träffat många studenter som frågar mig med panik i ögonen - vad ska jag göra? Jag vet inte vad jag ska jobba med 🤯